Tamfågel vs vildfågel

Att vi ska träna in kommandon så att de sker när-hur och på det ställe som vi vill att det ska fungera är ju känt sedan tidigare.
Om vi tänker på hur duktiga våra hundar är på att läsa omgivningen och oss är det kanske inte så konstigt att vi har problem med övergången från träning med tamfågel till att gå ut i verkligheten och träna på vild fågel. Jag är av den uppfattningen att man inte ska överdriva träningen på tamfågel och det grundar sig främst på att vi blir så förutsägbara och hunden förstår vad som ska hända. Vi människor har en äventyrlig förmåga att inte kunna variera oss och fastnar lätt i samma träningsmönster.
Däremot så är en plats där hunden har förväntan om att det ska tränas på duvor, rapphöns och fasaner ett mycket bra tillfälle och ställe att kvalitetssäkra sina kommandon. Bland annat lär vi hunden att alla fåglar inte är mina fåglar så ta det lugn och följ med mig.
Ibland blir mina kursdeltagare frustrerade över att vi inte bara tränar på stånd, resning och ro i oppflog på duvorna. Kan bero på att jag är dålig på att förklara, det är inte hela förklaringen. Jag har en fördel av att stå utanför och analysera hund och förare och det är inte lätt att se sin egen hund när fågel lättar. Här har vi fördel av att vara på en plats med mycket fågel och vi kan få många repetitioner där jag får möjlighet att coacha föraren och de andra deltagarna kan lära sig av att titta på. Men det är ingen ide att släppa fågel om hunden inte responderar på kommando eller går in i sin egen bubbla. Mina kurser baserar sig inte på att man ska sitta på hunden för att få den i ro utan det ska komma från hunden. Passivitetsträning är tråkig träning men både effektiv och en förutsättning för att du ska få en ”lugn” hund i fågel som klarar av att tänka och inte bara reagera. Lär man sig tekniken så får man lätt ned hunden i stressnivå efter ett uppflog.
Duvor är bra för att träna ro i opplog och stökkträning med, men här är utmaningen att inte bli för förutsägbar.
Vaktlar är bra att träna stånd på och även sök som avslutas med resning in i säker bur. Resning in i bur är inget problem med en klickertränad hund och vaktlarna är vana att hanteras av bla barnen. Även voljär träning där hunden får gå mot och ifrån voljären eller bara sitta och titta på fåglarna är bra.
Rapphöns och fasaner är för de hundar som kommit en bra bit med grunddressyren. Med tanke på tillgången på ripa de senaste åren så är detta ett mycket bra komplement, förutsatt att de beter sig som vilda fåglar.
Så till fjället eller skogen och de riktigt svåra fåglarna. Förr eller senare så är det ju dit man ska, ju förr desto bättre tycker jag. Men här har vi ingen hjälp av att vi vet att det finns fågel i närheten som på ett fält. Vi måst nu helt lita på hunden och har förhoppningsvis lärt oss att läsa hunden så att vi ligger före hunden innan den står. Hur vi än vrider och vänder på saken så måste vi börja om på fjället, men vi har väl förhoppningsvis gjort hemläxan så att resan inte blir så lång.
Jag och Håvard har tillgång till både, duvor, rapphöns och vaktlar samt fjäll och skog inom behagligt avstånd. Det är väldigt sällan vi tränar på duvorna, utan vi lägger ned tid på att säkra kommandon och kontakt träning i den miljö som vi av och till släpper fågel på, vi varierar plats och miljö så mycket det bara går men fram för allt så tränar vi i skogen och fjället. Hur många är det som tar sig omaket att köra upp i marken ta ut hunden köra ett lydnadspass och sedan in i bilen igen? Alla har inte den möjligheten men de flesta med fågelhund har brukbar tillgång till skog att träna i.
Du får inte till en bra jakthund utan att vara i dess rätta miljö, däremot kan du förbereda dig så gott som det bara går med hjälp av tamfågel.

Speak Your Mind

*

*